Minnen

akvarell-foto.com

 MINNEN FRÅN 

LÅNGT BORTA OCH NÄRA

Texter och foton från bloggen



Renar har jag förstås många minnen av.


 Ett av de tidigaste var då jag fick vara med till en renslakt och någon sa att jag inte skulle vara där och se....... hängde och klängde på stängslet och jag lyftes ned..... ja, jag var inte gammal då...


I slutet på 80-talet befann jag mig "mellan relationer" och firade en jul allena.

Julafton firades hos en släkting som också befann sig i det där "ingenmanslandet"....


Hemvägen:

Tänk er: En kväll i lappmarken, fullmåne och inte alls så många kallgrader.

Snötyngd skog.

Jag promenerade hemåt i sena kvällen i denna magiska värld.

Plötsligt!

Jag var omringad av renar! Hundratals. 

Allt tyst utom knäppen från klövar och deras andning - svårt att beskriva -

jag  kom hem med ett minne som jag aldrig glömmer.


Det är nånting med taniga björkar

man ser dem nästan som en akvarell

eller möjligen en tuschlavering

Blåbärsgröt



Ibland kommer gamla minnen förbi! Som en liten viskning från förr.
Något egentligen obetydligt - men kanske inte så obetydligt.
Eftersom jag minns denna glimt från förr.

Det här hände sig på ånglokens tid i landet.

Min mor och jag var på återresa från södra Sverige till norr.
Vi kom till Ånge ganska sent på kvällen och skulle vänta länge på nästa tåg.
DÅ bjöd en kvinna i kupén hem oss! För hon var framme hon!
Minns att hon bodde nära järnvägen, en trappa upp.
OCH -  hon kokade blåbärsgröt!!!
Det var så ovanligt och så gott ...

Jo, nu har jag kokat blåbärsgröt idag - men om det var så gott vet jag inte.

Undrar vilket mjöl damen i Ånge använde.
Inte kan jag fråga henne heller.
Hon kokar nog gröt i en annan dimension nu!!


Tänk er följande.
Juldagsmorgon.
En liten by inbäddad i djup snö. Det var 60-tal så det fanns både affär och post och så bönhuset. Bönhuset finns kvar men inte som bönhus tror jag.
Ja, då jag tänker efter så finns husen där post och affär fanns också kvar. Men för det mesta obebodda.

Julotta i bönhuset!
Det var min mor och jag, två farbröder och predikanten. Vi kunde ha varit flera - det fanns nästan hundra själar i byn den tiden...
 Levande ljus. Stämningsfullt. Lyssnade till de olika rösterna som sjöng psalmerna.
Ja, mest mammas och predikantens.
Och så avslutningen  Jussi Björling O Helga Natt  spelad på grammofon. Ja, det var nåt trubbel med tekniken (!) så vi fick höra den en och en halv gång.

Det är ett tillfälle man minns hela livet.